Mora - Om den japanska fonitiken

Mora är en tidsenhet som motsvarar det kortaste uttalbara ljudets längd i japanska språk.
En mora utgör språkets minsta betydelseskiljeande enhet.
En eller flera mora utgör tillsammans en stavelse.

I hiragna och katakana utgör varje tecken alltid en mora, till skillnad från det latinska alfabetet (romaji) där flera tecken kan krävas för att skriva ut en mora.

T.ex. Nippon innehåller 4 moror: ni-p-po-n にっぽん

Japansk ordföljd

Svensk ordföljd är SVO, Subjekt + Verb + Objekt.

T.ex Han dricker vatten.


Japansk ordföljd är SOV, Subjekt + Objekt + Verb.

T. ex Kare-wa mizu-o nomu.

kare (han)
mizu (vatten)
nomu (dricka)

-wa ("topic particle" Subjekt) Man sätter -wa efter subjekt.
-o ("object particle" Direkt objekt. ) Man sätter -o efter objekt-

Om den japanska grammatiken

Substantiv i japanska har varken genus, numerus eller artikel. Det har allt så inte ett eller en , hans eller hennes, sin eller sitt, bestämd eller obestämd form.

Substantivens grammatiska funktioner markeras med hjälp av partiklar och partiklarna kommer efter substantiv.
Detta finns inte i svenskan, men de är mycket viktiga i japanskan.
Beroende på partikeln som ett substantiv har får man reda på om det är ett objekt eller ett subjekt.

Om de japanska skrivtecken

Hiragana ひらがな
Stavelseskrifter. En konsonant och en vokal bildar tillsammans ett tecken.

Katakana　カタカナ
Stavelseskrift som användas till lånord och andra utländska ord eller namn. Uttalet är det samma som Hiragana.

Kanji　漢字
Detta är kinesiskatecken men med annan innebörd än i det kinesiska språk.

Romaji
Detta kallas latinskabokstäver när de används i Japan. Det finns tre olika system att transkribera. Hepburnsystemet är den vanligaste och den lättaste för engelsktalande att förstå.